Den 10 januari 2007 var Thailand åter på många internationella nyhetsbyråers förstasidor med anledning av de föreslagna ändringarna i Foreign Business Act, som ytterligare sänkte den redan låga thailändska börsen. I bräschen för ändringsförslaget gick dåvarande finansminister och vice premiärminister M.R. Pridiyathorn Devakula, som sedermera avgick efter cirka två månader. (Kuriosa: Devakula blev snart kallad Drakula hos vissa delar av den internationella pressen.) Devakula motiverade lanseringen av ändringsförslaget med att det skulle radera ut osäkerheten kring landets lagliga ramverk sedan inledandet i april 2006 av utredningen av den påstådda användningen av kryphål i den existerade Foreign Business Act i form av så kallade nominees (målvakter) inom Kularb Kaew, delägare i Shin Corp, vilka de facto sades agera för Temasek Holdings räkning. Devakula hävdade vidare att Kularb Kaews ägarstruktur bröt mot de föreslagna ändringarna — något som många menade var den egentliga orsaken till ändringsförslaget, då Temasek Holdings aviserat att man var beredd att följa lagen så länge den gällde samtliga utlandsägda företag i Thailand.

I den ännu gällande Foreign Business Act från 1999 definieras utländskt ägande utifrån ägarandelar i bolags aktiekapital; så länge hälften eller mer av ett bolags aktier ägs av thailändska fysiska eller juridiska personer betraktas bolaget som thailändskt (se vidare den förklarande texten om Foreign Business Act). Ändringsförslaget, å andra sidan, föreslår att fördelningen av bolagets röster snarare än aktiekapitalet skall avgöra dess klassificering — dock med huvudsakligt undantag av den så kallade tredje listan, som främst består av tjänsteverksamheter. Orsaken till varför förslaget väckte sådan uppmärksamhet är att tiotusentals företag i landet kontrolleras av utlänningar genom så kallade röststarka aktier — inte minst åtskilliga dotterbolag till stora multinationella koncerner. Enkelt förklarat innebär det att utlänningarna — i likhet med exempelvis Wallenbergfamiljens kontroll av Ericsson och Electrolux — har suttit på de röststarka A-aktierna (ordinary shares) som, trots att de utgjort mindre än hälften av de sammanlagda aktierna, givit nära nog 95 % kontroll av bolaget gentemot de röstsvaga B-aktierna (preferential shares), ägda av thailändare.

Vice partiledare för demokratpartiet Kiat Sittheeamorn var bland de första inom landet att kraftigt kritisera de föreslagna ändringarna genom att kalla dem ett ”farligt steg” som riskerade underminera förtroendet för landet. Förenade utländska handelskammaren i Bangkok (Joint Foreign Chamber of Commerce in Thailand, JFCCT) levererade omedelbart skarp kritik mot förslaget och menade att det endast ytterligare spädde på det negativa affärsklimat som rådde i Thailand sedan militärkuppen samt riskerade att skapa en ”enorm effekt” på framtida utländska investeringar i landet. Devakula gick vid flera tillfällen efter ändringsförslagets lansering ut och sökte påvisa dess, enligt honom, endast begränsade effekter på utlänningars affärsmässiga manöverutrymme i Thailand — bland annat genom att utvidga transitionsperioden för påverkade företag att omstrukturera sig i enlighet med förändringarna. Vidare meddelades att det skulle ta åtminstone tre till fyra månader innan förslaget färdigbearbetats av alla berörda legala experter.

Två stora utländska aktörer i Thailands näringsliv aviserade tidigt stark skepsis mot ändringsförslaget avseende deras verksamhet i landet såväl som framtida investeringar i landet i allmänhet. Brittiska Tesco, ägare av Tesco Lotus hypermarket, menade att ändringsförslaget kraftigt kan hämma landets tillväxt. Amerikanska Ford sade att den planerade investeringen i landet på en miljard dollar i befintliga fabriker plus en ny fabrik riskerar utebli om ändringsförslaget går igenom.

Efter svidande kritik både inom landet och framför allt från det utländska näringslivet etablerat i Bangkok, lanserade 50 medlemmar av National Legislative Assembly under ledning av Somchai Sakulsurarat (med lång bakgrund inom det thailändska bankväsendet) två månader senare ett aningen modifierat motförslag. Detta såg inte lika strikt på definitionen av utländskt ägande, utan menade att mer än 50 % faktiskt ägande genom röstkontroll kunde vara fullt acceptabelt. För att avgöra detta föreslogs uppsättandet av en särskild screening-kommitté, som från fall till fall skall avgöra om en utländsk majoritetskontroll är motiverad.